Annons:
Etikettatt-vara-igelkottsägare
Läst 867 ggr
Elinkein
2018-08-10 14:52

Osäkerhet

Jag har under flera års tid stödmatat och gett vatten till vilda igelkottar som bor här i stan och då framför allt till en som kallas för Algot. Han är rädd och försiktig av sig mot alla utom mig. Tex om nån i familjen kommer ut på gården så springer han iväg och gömmer sig, medans om jag går ut så kommer han springandes emot mig. Han har verkligen gjort så jag har börjat älska igelkottar. Jag har under flera års tid vetat att man kan ha en igelkott som husdjur och det fanns blandannat en ras som heter afrikansk pygmeigelkott. Nu under de senaste veckorna har jag läst varje dag i flera timmar om just afrikansk pygmeigelkott för jag inte fastnat lika bra för egyptisk långörad. För första gången har jag verkligen tänkt igenom mitt val om att ha igelkott som husdjur, tex om jag måste åka bort en längre tid så kanske inte kotten kan följa med och då måste jag hitta nån som kan passa den, vilket är otroligt svårt då jag bor i Norrbotten, lappland och jag skulle aldrig vilja att nån av mina morföräldrar eller farföräldrar skulle få passa min kotte då dom är gammal och kan absolut ingenting och då kanske det händer något. Jag gör mig mer osäker för varje dag om jag verkligen kommer klara det stora ansvaret att vara ägare till en liten kotte. Vilket är bra för då köper man inte ett djur och inse sen i efterhand hur mycket det egentligen är att göra. Jag har pratat med mina föräldrar och vi har kommit överens om att om jag klarar av att ha mitt rum städat osv så är det ett av stegen att visa att jag kan ta hand om en kotte, eftersom den kommer få bo i mitt rum men kommer få vara i alla andra rum med uppsikt. Mamma är ändå okej att jag kan få köpa en kotte om jag betalar allt själv och tar hand om den själv, medans pappa är lite emot. En av kompisar är nästan helt emot att jag ska skaffa en kotte för h*n tror att jag bara kommer älska djuret första året och sen inte ta hand om den alls. Mina kompisar och personer i släkten tycker jag är lite dum i huvudet som ska köpa ett kotte när jag har flera stycken på gården. Har nån nå tips på hur jag ska tänka i ett sånt här val?

Annons:
Angelica Hallberg
2018-08-11 09:40
#1

finns folk i norrland som har kotte. en idé är kanske att du och föräldrarna hälsar på hos en o får prata med ägaren o höra om olika krav, skötsel osv.

Angelica Hallberg
2018-08-11 10:47
#2

finms en tjej med kotte i luleå som du säkett får hälsa på :)

Elinkein
2018-08-11 17:26
#3

Grejen är att jag har koll på allt kotten behöver och har bekanta som har haft en kotte. Jag har räknat ut kostnaden osv för försäkring, mat osv och eftersom jag får studiebidrag så sparar jag mycket av dom pengarna till kotten. Sen bort jag ännu längre upp än Luleå (Gällivare) vilket gör att man inte bara åker dit och tbx på några timmar.

JessikaFlacke
2018-08-13 01:06
#4

Svårt att egentligen kunna ge några tips på hur du ska tänka.
Jag är i samma bana som Angelica, att träffa någon med kotte och prata med ägaren. Själv skulle jag ha lättare att guida en ev ny ägare face to face än att skriva såhär men jag kan försöka, kan bli hattigt men so be.

Hur gammal är du? Hur bor du och med vem?
Av vilken anledning är din pappa emot att du skaffar kotte? Någon särskild anledning just kotte eller är det djur generellt? Och gällande din kompis som tror att du kommer tappa intresset, varför är det så? Har du lätt för att påbörja något men lika lätt att skita i det sen? Tänker just att det borde finnas en anledning till att din kompis inte tror du kommer klara av det under en längre tid.

(Förtydligande gällande frågorna: jag kan verka hård och framfusig, men det är en del av hur jag är och även mitt jobb privat så inget illa menat. Nej jag tror och tänker inget särskilt utan frågorna ställs, så att du också får dig en funderare samt att vi ska kunna hjälpa dig vidare i beslutet.)

Hur och vad har du läst om igelkottar?
Kom ihåg, krav om 20kvm minst!

Något jag alltid informerar en intresserad om är att en igelkott inte alls är särskilt mysig i början. Självklart beror detta på uppfödaren och hur kotten är hanterad från start, men oavsett kommer en ny ägare vara ny för kotten. Nya ansikten, dofter, smaker etc påverkar och kotten kan med stor risk vara väldigt fräsig och stickig. Det är redan i början av detta som många ballar ur och gör sig av med sina kottar, för att de inte förstår. De har trott att kotten är som på alla de bilder som läggs upp på sociala medier, gosiga och ligger och gäspar typ.
Man måste förstå att det kan vara ett lätt jobb om man har tur men även ett svårt och långdraget arbete beroende på kotte. Hantering och socialisering är nyckelorden i början av relationen.

En annan sak som jag brukar påminna om är att om man skaffar ett djur ska man ha råd att kunna ta det till en veterinär när det krävs, annars ska man inte skaffa djur. 
En budget är en bra början, veterinär är inte direkt billigt och med igelkotten som ovanligt husdjur kan heller inte alla veterinärer ta emot och det kan även dra ut på div behandlingar då man inte alltid vet hur en skada/sjukdom skall hanteras. Därmed - pengarna drar iväg trots att det är ett litet djur.
Ytterligare ett tips är se till att det finns en veterinär i nära anslutning till där du bor, som faktiskt kan ta in igelkotten när olyckan/sjukan är framme, eller var beredd att kunna åka en bit för hjälp. Det går fort med igelkottar då de inte visar när de är sjuka.
Ytterligare kostnader är ju försäkring, mat i olika form (torr-, mjukmat och kryp), sand, leksaker och andra detaljer såsom hjul, vatten- och matskål, toalett, bohus, filtar och ibland kanske värmekälla beroende på hur man bor. Pengarna rinner lätt iväg.

Att ta hand om ett djur, speciellt igelkott, är ett stort ansvar. Du är ansvarig för att se till att den har mat, vatten och värme dygnet runt. Jag plockar upp mina små pojkar minst 2ggr/dagen (morgon & kväll) och kollar så att de inte trasslat in sig i hårstrån. Att lämna en kotte själv är precis som du skriver inget alternativ och man behöver ha någon som tar hand om den när du ska iväg. Här gäller då att den som tar på sig det ansvaret förstår vilket jobb det innebär.

Ett förslag kan vara att försöka få kontakt med en kotteägare i närheten där du bor, kanske hjälpa till som kottevakt vid några tillfällen. Då kan du i alla fall få en känsla för hur det fungerar som kotteägare.

Elinkein
2018-08-13 02:14
#5

Jag fyller 16år i slutet av september och bor med mina två föräldrar, en lilla syster på snart 14år i ett hus och en hund. Jag fastnade för kotte av anledningen att det är ett djur jag tål (är känslig för vissa djur som fäller mycket päls osv) så på så sätt kände jag att den passade in hur jag lever. Sen gör dom mig lyckliga. Bara att kolla på när dom vilda kottarna sitter och äter blir jag lycklig. Nu är det inte så att jag ska skaffa en kotte inom bara nån/några månader, utan inom nått år och kan i längre tid börja ta fram fördelar och nackdelar med kotte. Jag börjar första året i gymnasiet vilket gör att jag kan känna av första året om jag kommer hinna med att ha ett sånt stort ansvar som en kotte. Det jag har läst är ju framför allt att dom ska ha 20kvm, skötsel, kostnader som tex mat, försäkring, leksaker osv osv. Jag kommer ju spara alla pengar till just kotten och kommer lägga undan pengar under tiden jag har kotten ifall att den blir sjuk osv. Eftersom detta inte är aktuellt på så sätt i familjen, mer än att jag försöker förklara varför jag behöver en kotte i mitt liv har vi inte kommit överens om mamma och pappa kan betala tex veterinär kostnader om nått händer osv för om nått händer så kommer man ärligt talat inte så långt på studiebidrag. Jag pratade med min kompis idag och h*n har börjat inse att jag kan ta mer ansvar än vad hon tror. Dom flesta i min närhet tror jag är en som inte kan ta ansvar. Nu har tankarna börjat ändras och nu har jag istället en kompis som peppar en osv för att spara ihop pengar, hålla rummet rent osv. Pappa kommer aldrig med nån anledning till att inte skaffa en kotte. Men han är väll osäker gissar jag. Jag har gått med i fb kotte sidan för att kunna lära mig ännu mer. Jag menar, vi har ägt en hund nu i snart 7år och jag kan ännu inte allt om hundar. Samma sak tänkter jag lite om kottar, man lär sig hela tiden nya saker om kottar. (Nej, jag fattar själv att man inte kan jämnföra en hund med en kotte men bara så ni fattar poängen i det hela) Men den dagen jag känner jag har tiden, orken, ekonomin så kommer jag inte tveka att skaffa en kotte.

Elinkein
2018-08-13 02:34
#6

Kan tillägga att jag kollat på andra djur mer än igelkotte, men hittills inte tyckt om ett enda djur. Ni ska se min lycka när jag ser att nån av mina 8 kotte vänner är på gården. Springer i full fart där vars vi har maten och sen går ut överlycklig och får träffa en minst lika glad individ som springer emot en. (fattar ju själv att man blir utnyttjad av maten haha, men blir bara så lycklig av att nån uppskattar en). Absolut tama kottar är ju kanske inte desamma så, men dom gör mig ändå lyckliga.

Annons:
JessikaFlacke
2018-08-13 21:08
#7

Uppfattat.
Har du träffat på en afrikansk pygme och kollat så att du tål dom? Annars är det det första du bör göra innan du planerar vidare i inköpet. Vore väldigt tråkigt om du skaffar en och så visar det sig att du inte alls tål den. Många med allergi säger att de inte känner av kottar, men det är ingen garanti. Själv är jag inte allergisk mot något alls men får utslag och irriterad hud av mina två (mkt dock pga att deras taggar alltid ska spetsa mig och de älskar sin sand så pass att de inte kollar om de redan pinkat i den när de ska rulla..).

Som 16åring och nu start gymnasiet kommer du precis som du skriver ha fullt upp. Jag skulle vänta till skolgången är klar, eller ev tom tills egen bostad. 
Att ha i åtanke - det finns inte många uppfödare som skulle sälja till en person under 18 år, oftast vill de ha underskrift av föräldrarna (och ev vara med vid hämtning) - att de tar ansvaret för djuret, även när/om barnen tröttnar.

Just när det gäller veterinärer så är det också bra att ha en kontakt klar när du hämtar den ev kotten. En veterinärkontakt ger så mycket och är ju en säkerhet för dig o kotten. Ett tips som jag alltid ger, eftersom jag vet paniken som kan uppstå.

Man är aldrig fullärd när det kommer till kottar. Som jag skrivit i ett längre inlägg så är djuret inte helt "utforskat" ännu och en fakta kan ändras väldigt hastigt. Jag har varit i kottevärlden i över 5 år nu och jag lär mig fortfarande nytt och läser ofta på om ny information.

Känns ändå som att du har lite koll på dig själv, att du behöver känna av skolgången och få ihop ekonomin innan en kotte kan flytta in. Du har redan svaret på din fråga om hur du ska tänka, när allt klaffar så får du känna efter igen helt enkelt  :)

Upp till toppen
Annons: