Hur ska vi gå tillväga?
I Tisdags (27/3) fick vi ta hem en liten igelkottstjej som hette Märta. Hon är 1 1/5 år och har, så vitt jag vet, bott hos den förre ägaren i stort sett hela tiden.
Tills i Fredags låg hon under soffan, med filten hon fått med sig från sitt förra hem. Vi plockade upp henne i soffan, lade fram en matbit och avvaktade. Efter en tid stack hon fram nosen och tog torrfodret, trots att vi pratade. Vi placerade henne i hennes låda efter en stund, då det också är något vi fick med från förra hemmet som hon gillar.
Igår kom vi hem sent, och hon var i vårt träningsrum och satt helt stilla. Min sambo lade sig på golvet och sträckte fram lite mat åt henne, men hon brydde sig inte vidare. Jag släckte lampan åt dem och då vart det fart i henne, hon sprang fram och tillbaka innan hon till sist tryckte in sig i ett hörn. Min sambo kröp fram till henne, då hon var ihoprullad som en liten boll, och sträckte fram maten i handen. Hon började snart nosa, nosade på hans hand, upp på hans arm, sedan ner på hans ben. Efter att hon gjort den turen blev hon helt plötsligt jätterädd och andades och pustade tungt. Vi avvaktade en stund, försökte igen, men hon började ännu en gång pusta så vi lade oss. Strax därefter hörde vi hur hon tog ett par matbitar för att sedan tassa ut i vardagsrummet och äta och dricka vatten.
Nu idag ligger hon under soffan som en liten boll igen.
Jag antar att min egentliga fråga är, hur går vi till väga bäst från där vi är nu? Vi vill ju självklart inte orsaka henne onödig stress, men man vill ju så himla gärna lära känna henne.
Så jag är tacksam för alla tips!
Våran kotte Iris är precis likadan, vi har haft henne ca 6 månader och verkligen försökt få henne handtam och mindre rädd men det är bara den sista månaden som hon lugnat ner sig lite. Hon gömmer sig fortfarande men nu drar hon inte ihop sig med en gång utan springer iväg istället och tittar på oss på avstånd. När vi fick hem Iris tog vi upp henne och satt med henne i knät när vi tittade på tv på kvällarna och det gjorde stor skillnad även om det tog en stund blev hon mer van vid oss och då mindre rädd. Vi ger iris "speciel" mat från våra händer som tex majs, mask och kött så hon bara får torrmaten från matskålen och den goda maten kommer från oss. Sen är det ju inte så konstigt att hon är lite rädd och osäker när ni precis fått hem henne om hon har bottt 1½ år på ett och samma ställe och sen helt plötsligt flyttat tar det ju en stund innan hon vänjer sig vid sitt nya hem och dessutom är ju ni där som hon inte känner igen. Jag tror att ni nog får vänta ut henne lite hon kommer säkert inte va lika rädd när hon vant sig vad alla lukter m.m